Skicka istället din utmaning på kurs!

Du känner säkert igen situationen. Du skickar en av dina medarbetare på en chefsutbildning för att få inspiration, perspektiv och ny kunskap. Och så blir det. Utbildningen blev bra och väl tillbaka på jobbet sätter den här chefen igång med nya initiativ. Men övriga medarbetare är luttrade. De har sett hur nyfrälsta chefer, som kommer tillbaka från utbildningar, brukar agera. De känner igen att chefen uppför sig lite för vänligt, lite för entusiastiskt, lite för coachande. Ja, ”chefen har gått på kurs.” Om några veckor blir allt som vanligt igen.

Många av de chefs- och ledarskapsutbildningar som erbjuds på marknaden har mer eller mindre samma struktur. De lär ut och tränar deltagarna i de klassiska ledarfärdigheterna såsom personligt ledarskap, kommunikation, coachning, grupputveckling och förändringsarbete. Dessa kurser är oftast mycket givande. De stärker deltagarna som individer, erbjuder en tid och rum för reflektion, och är bra på att skapa ett forum för gemensamt lärande. Problemet är just hemkomsten då deltagarna möter skepsis och där implementeringen av insikterna från ”kursen” är långt ifrån självklart.

Personligt ledarskap är oerhört viktigt. Under flera år har jag lett programmet ”Resan inåt för ledare.” Vi åker till ett kloster i franska alperna för att ge deltagarna möjlighet att reflektera kring sina liv, sina värderingar och sin framtid. För personer med existentiella frågor kring arbete och liv – eller för andra som av olika anledningar befinner sig i omställningsprocesser – kan programmet vara direkt livsavgörande. Här är fokus inte organisationens utmaningar utan individen, i sin existentiella dimension.

Men det bör också finnas en större plats för chefsutbildningar där fokus ligger just på organisationens utmaningar istället för individens utvecklingsbehov; där dessa utmaningar ligger i programmets förgrund och där just implementeringen av deltagarnas mål sker under själva programmet, istället för efter. Då blir lärandet ”just-in-time”. Det blir också mycket mer relevant då dessa mål kopplas mer organiskt till deltagarens vardag och den kontinuerliga reflektionen kring hur de ska uppnås. Här är det inte chefen som skickas till kurs, det är istället problemet eller utmaningen som skickas.

En sådan prioritering i vad som ligger i förgrunden resp bakgrunden behöver inte heller nödvändigtvis motverka den personliga utvecklingen, snarare tvärtom. Det är ju just när ideal möter verklighet, när teori konfronterar praktik som det riktiga lärande sker. Det är då som deltagarna får lära sig att brottas med sina rädslor, sina tvivel och sina ovanor men också att bejaka sina styrkor och sin inre klokhet. Action learning heter den här lärfilosofin.

I år leder jag ”MiL-programmet för erfarna chefer” (MEC) tillsammans med kollegorna Charlotte Henschel och Lena Axén Järgmo (https://www.milinstitute.se/program/erfarna-chefer) . Förutom deltagarnas egna uppgifter och projekt har vi också valt att reflektera kring tre gemensamma utmaningar som präglar vår tid och som i princip varje organisation måste adressera: klimatkrisen, digital transformation och dagens sociala komplexitet. Efter pandemin och inför det stundande hotet om en ekologisk kollaps kan vi inte längre låtsas om att vi kan ägna oss åt ”business as usual”. Ja, AI och andra spjutspetsteknologier kan bidra med framtida lösningar men dessa måste anpassas till komplexiteten som präglar dagens sociala processer och till politikens nycker.

Ett modernt och medvetet ledarskap kräver inte bara förmågan att leda andra och att styra en verksamhet affärsmässigt. Det kräver också att siktet är inställt på de stora frågorna som berör kontaktytan mellan verksamheten och dess sociala och fysiska kontext. Den här ”sköna nya världen” (Brave new world) som vi äntrar kräver ledarskapsutbildningar som också rustar deltagare att möta den nya världens villkor och krav.

NB. Nästa programstart för MiL-Programmet för erfarna chefer (MEC) äger rum den 19 oktober. Det finns några platser kvar.