Coachning eller filosofisk praxis?

Kvalificerade samtal brukar ha ett specifikt syfte. Det kan handla om att få hjälp med att uppnå ett mål som till exempel att axla ett större ansvar på jobbet, att bli klar med en uppgift, eller att bättre hantera en viss situation, person eller grupp. I dessa fall vill man åstadkomma en förflyttning som ger konkreta resultat. Men det finns också kvalificerade samtal som inte är lika resultatorienterade och där syftet är mer undersökande eller utforskande. Sådana samtal drivs framför allt av nyfikenhet. Det kan handla om lusten att fördjupa en fråga, att bättre förstå en viss företeelse eller att helt förutsättningslöst formulera ett mer genomtänkt eller grundat förhållningssätt till saker och ting. Då handlar det mer om perspektivförskjutning än förflyttning.

Coachning är en bra samtalsform om ditt primära mål är att uppnå resultat. Ordet coach kommer från ortnamnet Kocs i Ungern där man en gång i tiden tillverkade vagnar. Byn har i sin tur gett upphov till ungerskans “kocsi”, tyskans “kotsche”, spanskans “coche”, italienskans “cocchino”…och svenskans “kusk.” Alla dessa ord betyder “vagn” eller “förare” i olika varianter. En coach är alltså en samtalspartner, eller tränare, som hjälper dig att hitta den mest framkomliga vägen för att nå ditt mål och som finns till hands för att väcka och stärka din inre motivation längs vägen.

Filosofisk praxis (FP) är en samtalsform som är bättre lämpad för att undersöka frågor på djupet. Precis som coachning utgår den från den sokratiska dialogmodellen och ideal, i vilken samtalspartnern själv formulerar svaren på sina frågor. Den filosofiska praktikern, precis som coachen, är därför mest en facilitator, dvs någon som underlättar reflektionen genom att både stödja och utmana dig under processen med hjälp av olika samtalsverktyg. Till skillnad från coachning tillerkänner dock FP den här tankeprocessen ett egenvärde, oavsett resultat. Och jämfört med terapi, som försöker identifiera orsak- och verkansamband för att åstadkomma en förändring i konfidentens beteende eller självbild, är FP:s fokus något helt annat. Här undersöks snarare de grundläggande antaganden, de teoretiska ramarna och föreställningarna, som många gånger bestämmer hur vi tänker och agerar.

FP utgår alltså ifrån att människan är en naturligt nyfiken och utforskande varelse som inte nöjer sig med halvsanningar som andra diktat ihop. Hon drivs istället av lusten att undersöka frågorna mer utförligt, och ytterst att leva ett mer helgjutet liv på grundval av prövade och omprövade övertygelser. Den här rastlösa strävan efter sanningen, att förstå vad som driver våra olika strävanden, är det som utmärker ett sant mänskligt liv. Sokrates bevingade ord uttrycker det tydligt: “Ett outforskat liv är inte värt att leva”. Det är inte svårt att lista frågor som kan vara föremål för filosofisk prövning och som har stor relevans för hur vi för våra liv. Bland dessa kan nämnas meningen med livet, kärleken, arbetet och döden. Men de kan kan också handla om hur vi bör förhålla oss till mer aktuella frågor såsom pandemin, klimatkrisen eller specifika politiska fenomen. Dessa frågor är så angelägna att de kräver ett svar från oss, även om svaret inte behöver vara definitivt.

Det är inte svårt att se FP:s relevans för våra olika ställningstaganden som individer. Men hur ser dess relevans ut när det gäller vårt sociala liv, inte minst inom organisationerna där vi jobbar?

Mats Alvesson har myntat begreppet “funktionell dumhet” för att benämna fenomenet som de flesta av oss, tyvärr, har en rik erfarenhet av. Funktionell dumhet uppstår inom grupper och organisationer då självcensuren, grupptrycket eller helt enkelt oförmågan att tala klarspråk och/eller resonera hindrar kritiskt tänkande och leder till oövervägda beslut eller en farlig lydnadskultur. Inom ledningsgrupper finns det till exempel många gånger en övertro på förenklade strategiska modeller, värdegrundsarbete, det balanserade styrkortet och andra verktyg och fyrfältare som saluförs på marknaden. Dessa verktyg och modeller ifrågasätts sällan och kan uppta massor av tid och resurser. Framför allt kan de distrahera ledningen från att ställa mer grundläggande och viktigare frågor; frågor om hur organisationen egentligen skapar värde, och dess egentliga relevans i den nya globala ordningen som nu uppstår. Under sådana överläggningar behövs klarspråk och kritiskt tänkande, något som FP är bra på att väcka och utveckla, även inom grupper.

Jag jobbar också som filosofisk praktiker och är medlem i Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis. http://www.filosofiskpraxis.org/